Tankar

Gode vän, skum är sannnerligen inget för amatörer. Tvärtom är det en synnerligen intrikat process som ställer krav både på tekniken och på personen som skall frambringa skummet. Bubblornas storlek, vari själva skummet består, skall vara av rätt dimensioner så att den rätta konsistensen och därmed upplevelsen uppstår. Dessutom skall skummet liksom kaffet vara rätt tempererat.

Hur vet man när det är dags att glömma en vänskapsrelation? När det inte längre ger något? När relationen tar mer än den ger. Suger mer kraft än man får tillbaka. Gör en ledsen mer än glad, irriterad mer än trevlig... Eller? Saker kan ju ändra sig. En period kanske övergår i något annat? Jag vet inte riktigt. Jag vet bara att jag inte tänker som tidigare, utan att det numera är viktigare än tidigare att odla det som är bra än att harva i dåliga bekantskaper som inte känns rätt. Det finns trots allt människor som man klickar bättre med än andra. Självklart är det mer givande att ägna sig åt dessa jämfört med något annat mycket sämre. Jag kan inte vara bästa vän med alla. Alla är ju olika vilket är bra, det hade varit tråkigt annars...

Att ses är ett val man gör. Det är egentligen inget man skall gå och hoppas på. Att hoppas på saker betyder att man låter slumpen avgöra, att man väntar på att någon anna skall ta ansvar. Vanligt i mitt fall... Helt krasst är det ju bara att ta sig för! Det är verkligen så att om jag vill så kan jag göra nästan vad som helst. Det är bara så irriterande sällsynt att jag gör det. Tack och lov ökar dock min egen företagsamhet hela tiden. Man lever bara en gång! (Att avlsuta med en sliten klyscha känns härligt...)

Hälsningar Pleo