Hmm

För övrigt vet jag inte vad du pratar om gällande kin. Måste bero på min ringa bildning. Jag får gå hem och göra min läxa!

/Pleo

Just det ja!

Det var ju fantastiskt väl att du mindes själva upprinnelsen till våra vänners stenåldersbråk. Kunde inte återkalla denna flagranta detalj i sammanhanget( det var ju 30 000 år sedan det hände...). Tackar för din väsentliga hjälp, Anita!

Hälsningar Pleo

Vafalls?

Ett stavfel en onsdag eftermiddag i föregående inlägg av undertecknad. Måste vara av samma anledning som vår stenåldersvän till slut finner att gränsen är nådd och lite till. Lågt blodsocker. En borde skämmes.

/Anita

Tillägg av vikt

En icke på något sätt försumbar detalj i lägereldsepisoden bör vara den låga blodsockerhalten och därav följande humörsvängingar och låga toleransnivå.

Tillgången på föda bör ju ha varit ojämn under ifrågavarande tidsperiod.

/Fröken Anita

Till imperativens lov

Vad vore imperativ utan västkustska?

Anita (som gört - flyttar till Luleå alltså)

Kort kring kin

Har Pleo tagit hänsyn till eusociala insekter (samt naked mole rat) i sammanhanget? Jag betvivlar detta å det grövsta. Eller utgör dessa samhällen undantagen som bekräftar regeln månne?

Att vara närmare släkt med sina syskon än med sin egen avkomma är förvisso skumt men ibland sant.

Detta ämne är på intet sätt uttömt, ja knappt ens påbörjat.
I'll be back.

Anita

En dag vid lägerelden...

Vilka kraftuttryck använde egentligen de tidiga människorna?
Frågan förefaller vara ganska svår att besvara men följande episod lär iaf enligt säker källa ha utspelat sig!

Två män sitter sysselsatta, tillverkandes redskap, vid lägerelden en dag för sisådär 30 000 år sedan. Den ena utbrister till slut efter att måttet av någon anledning till slut blivit rågat.
- Gå och knacka med din stenar någon annanstans!

/Pleo

Fler imperativ

Pån!

/Pleo

Tankens kraft är stor, ibland...

Gode vän!

Jag förefaller vara hågad att hålla med om att den mentala förmågan inte alltid i skrivandets stund fungerar efter bästa förmåga! Inte desto mindre kan man glädjas åt det lilla. Varje litet skrivet ord är bättre än inget vilket jag med detta hoppas förmedla till dig Anita, så att kraven inför framtiden inte alltid ställs på sin spets...

I spåren av Canis lupus minsann. Olika falla ödets lotter... Jag håller till godo med fröken Ylva jag! ( är hon fröken förresten, måhända är hon Fru?)

Ser fram mot ditt inlägg beträffande kin selection etc... På´t bara!

Bästa hälsningar Pleo

Tid, tanke och spår

Bäste Pleo.

Funderar vidare på kin selection och kommer osökt eller sökt in på den så omtvistade begreppet gruppselektion. Återkommer när tid och tanke är större än i skrivande stund.

Håller för övrigt med föregående bloggare om den glädje och kreativitet som är/blir resultatet av denna betraktande sida.

bästa hälsningar Anita - som följer i Canis lupus spår under morgondagen. Vad gör Pleo?

Komplimenterande

Det är med en synnerlig och välgrundad glädje jag tagit del av skapandet av denna blogg som inte bara förnöjer genom dess grundares fantasifulla inlägg utan också frammanar en känsla av tillförsikt inför framtida skaparkraft och stordåd!

Jag vill med detta passa på att understryka min välvilja till det som komma skall i detta forum!

/Pleo

Betraktelse i betraktelsen

En individ gör aldrig något för artens skull...
Det förekommer ett begrepp inom ekologin som heter kin selection vilket innefattar individer som hjälper sina släktingar och deras avkomma istället för att producera egen. Gynnar man då inte arten framför individen? Jag menar nyttan av att hjälpa t.ex. föräldrarna är ju bara 25% jmf med 50% om man själv förökar sig, ur ett genetiskt perspektiv sett( mängden genetiskt material i nästa generation).

Ödmjuka hälsningar från en som inte vet bättre än att genast börja ifrågasätta och debattera sådant han inte förstår...

/Pleo

Imperativ när det är som bäst

Gört!


/Anita

Saffran

Oavsett morfologi är helhetsintrycket av saffransinkluderade bakverk en lisa för frusna själar, inte sant?!

vänligen
Anita

En första betraktelse

Den evolutionära nyttan av att läsa undertecknads magisteruppsats torde vara att såväl ifrågavarande individ som mänskligheten kommer ett steg närmare upplysning med allt vad det innebär.

Fast en individ gör ju aldrig något för artens skull, så sades det åtminstone i universitetets salar för ungefär en eon sedan.

Nå, en första tärning är kastad, en vit liten handske likaså.
Duellera, konsultera eller konspirera... Låtom oss betrakta vidare, kamrat.

högaktningsfullt
Anita