Läsa böcker

Skönt att höra att din shoppingnerv fortfarande är lättretad. Min är uppenbarligen i ofas med mitt shoppinghumör eftersom jag inte lyckats köpa några kläder ALLS. Däremot är jag en flitig kund hos Interntetbokhandeln, åtminstone av räkningshögen från dem att döma. Hör av dig om du åker till huvudstaden i handlingssyfte någon dag så gör jag dig sällskap. Var ju ett tag sedan vi skvallarde över en fika...

Letar efter nya fina jeans, men det är svårt, svårt, svårt.
Har i alla fall beställt lite snygga tröjor på www.swedenorganics.com

Åter till böckerna: Läser naturligtvis Stieg Larssons tredje och sista bok. 700 sidor och jag har läst knappt 100. Så himla bra. Blev otroligt fängslad av hans två första, men vill läsa den sista med lite andakt eftersom det inte blir någon mer. Fast jag hörde att hans fd fru planerar att fullfölja en fjärde bok som Stieg inte hann avsluta innan han dog. Låter tveksamt tycker jag.

Vad läser Pleo?

Sitter på mitt nya stora kontor och trivs. Bättre utsikt, högre läge, mer plats.... ja trevligare helt enkelt. Plötsligt blir jobbet ännu roligare. Men min förkylning däckar mig snart. Dags att gå hem. Klockan är ju ändå 19.20 eller så. Nå. Ännu en dag i ens liv passerar förbi. Med stress, telefonsamtal, funderingar, fika, regn, spring och ett och annat skratt. Dags att gå hem innan dagen tar slut och man missade den. Den kommer ju aldrig tillbaka har jag hört.

Dagens ja:
Alla glada och snälla kollegor som spontan-tittat-in på mitt nya kontor.

Dagens nej:
Skrikigt telefonsamtal från någon som inte gillar fyrfota djur med vassa tänder... eller tjänstemän som förvaltar dessa djur.

Anita - med ont i halsen och med längtan efter en kopp te

Gott minne

Jo, jag ser mig själv som en person med gott minne och självklart har jag klart för mig hur den frostkalla, stjärnklara och uppfriskande promenaden avlöpte och ungefärligen gick fram. Likaså minns jag just att historien om nämnda person diskuterades och att det skedde i det öster om KAU liggande villaområdet.

Jag hoppas att du haft en bra helg och att festen var trevlig!? Och shoppandet är jag nyfiken på att höra mer om. Vad shoppar du nu för tiden? Några kläder? Själv har jag ett intresse för dylikt i behåll och för inte så länge sedan frekventerades Stockholm för att bla kolla in en storstads utbud på detta område.

Marie hälsar som hjärtligast!

Pleo

Surt sa räven

Jaha. Läste mitt senaste inlägg och inser att jag blivit något bitter. Måste åtgärdas.

Naturligtvis är det så här:
Jag har inte varit världens trevligaste att umgås med vissa tider, inte helt positiv till livet andra stunder. Därför säger en del upp bekantskapen. Och det är bara för mig att köpa.
Man kan inte kräva något av andra om de inte själva vill ge det. Som förklaringar eller tid att prata. Det är bara för mig att köpa. Och vem har egentligen lust att umgås med någon som uppenbarligen inte vill. Inte jag.

På tal om att köpa så erhåller jag idag min något högre län jämfört med tidigare. Shoppa! Allt! Äntligen! Och ikväll är det fest. Ska bli lite kul faktiskt, även om jag inte är något partydjur.

Pleo, jag önskar dig en trevlig pingsthelg med vårsommarens oslagbara dofter rätt in i luktcentrat.

Hälsningar Anita

Vänskap

Vänskap är svårt. Svårare än att åstadkomma det perfekta skummet. Och jag har ändå jobbat på café i göteborgska Haga och skummat som bara den.

Vad är väl klyschor om inte sanna? Kontrar med denna: En vän är den som vet allt om dig och som ändå tycker om dig. Därmed är det kanske inte så svårt egentligen: De som finns kvar gillar en, de som sa upp bekantskapen stod inte ut med den man var. Trist men sant. Och en urvalsprocess så god som någon. Man är med all säkerhet likadan själv.

Sorgen över att inte räcka till, att inte vara god nog, tar dock ett tag att komma över har jag märkt. Minns du en promenad i Karlstad där jag pratade om den nära vännen som helt otippat sa upp bekantskapen? Har fortfarande inte förstått. Inte fått någon förklaring. Därmed inte kunnat acceptera läget. Blivit arg och ledsen och därför ännu mer bortvisad. Trodde inte att en sådan sak kunde göra så ont. Trodde att jag var tuffare än så. Skaka av sig och gå vidare du vet. Men nära vänner betyder ju något och när de försvinner gör det ont. Aj. Som fan.

Ändå är allt logiskt. Precis som du skriver. När det tar mer än det ger länge, länge, finns ingen anledning att hänga kvar. Men en förklaring hör väl till? Det förtjänar en gammal vänskap tycker jag. Kanske är förlorade vänner som inte ens sa till innan de gick välförtjänt förlorade? Inget att sakna egentligen. Deras förlust som det heter. Vänner man kan blogga med är goda vänner. Detta är ingen klyscha men det är likväl sant.

Nu: mot närmaste postlåda för att posta en bok till mamma inför mors dag. "Natta var full å stjärner" av Gunnar Ehne. Dikter på värmländska. Kan det bli bättre?

Anita

Tankar

Gode vän, skum är sannnerligen inget för amatörer. Tvärtom är det en synnerligen intrikat process som ställer krav både på tekniken och på personen som skall frambringa skummet. Bubblornas storlek, vari själva skummet består, skall vara av rätt dimensioner så att den rätta konsistensen och därmed upplevelsen uppstår. Dessutom skall skummet liksom kaffet vara rätt tempererat.

Hur vet man när det är dags att glömma en vänskapsrelation? När det inte längre ger något? När relationen tar mer än den ger. Suger mer kraft än man får tillbaka. Gör en ledsen mer än glad, irriterad mer än trevlig... Eller? Saker kan ju ändra sig. En period kanske övergår i något annat? Jag vet inte riktigt. Jag vet bara att jag inte tänker som tidigare, utan att det numera är viktigare än tidigare att odla det som är bra än att harva i dåliga bekantskaper som inte känns rätt. Det finns trots allt människor som man klickar bättre med än andra. Självklart är det mer givande att ägna sig åt dessa jämfört med något annat mycket sämre. Jag kan inte vara bästa vän med alla. Alla är ju olika vilket är bra, det hade varit tråkigt annars...

Att ses är ett val man gör. Det är egentligen inget man skall gå och hoppas på. Att hoppas på saker betyder att man låter slumpen avgöra, att man väntar på att någon anna skall ta ansvar. Vanligt i mitt fall... Helt krasst är det ju bara att ta sig för! Det är verkligen så att om jag vill så kan jag göra nästan vad som helst. Det är bara så irriterande sällsynt att jag gör det. Tack och lov ökar dock min egen företagsamhet hela tiden. Man lever bara en gång! (Att avlsuta med en sliten klyscha känns härligt...)

Hälsningar Pleo

Rabarberpaj och beslut

Gratulerar till espressomaskinen. Kan du skumma mjölk med den också eller är sånt för amatörer? Mitt kaffedrickande går numera ut på att prova mig fram bland de rättvisemärkta sorterna. Har inte bestämt mig än vilken sort som vinner. Har dessutom delvis konverterat till blaskigt te vilket jag har lite svårt att förklara. Jag kommer gärna förbi någon dag på en kopp med perfekt tempererat valfritt kaffeslag. Vill dessutom dra mig till minnes en sällsynt god rabarberpaj som jag gärna skulle återuppleva.

Måste också gratulera dig till rovdjursjobbet! Rätt man på rätt plats. Nu är vi ju arbetskamrater igen, det var på tiden. Min chef ser en smula orolig ut dessa dagar eftersom jag helt sonika berättat att en annan arbetsgivare erbjudit mig ganska många tusenlappar mer för motsvarande jobb hos dem. Följ den spännande fortsättningen. Har så svårt med alla dessa beslut i livet...

Annars funderar jag mest på följade: Vänner (de man haft, de man har kvar och de man bara ska glömma), sommarens ledigheter och planer (eller oplaner snarare), redovisningar till statliga verk (alltid i sista stund), vad jag ska ha på mig på myndighetens vårfest (spelar ingen roll) som går av stapeln på fredag och så lite vargar och björnar ovanpå det. Som vanligt med andra ord. Tänk allt man skulle tänka om man bara hade tid och ork.

Pleo, hoppas vi hinner ses i sommar. Vore verkligen roligt. Kommer nog att vara i vackra Dalsland en del och då är det ju som bekant nära till nästan allt.

Anita - i tider av beslut

Starkt kaffe

Jag har fått en espressomaskin vilken bereder mig omåttligt stort nöje! Och för all del, inte desto mindre njutning för mitt smaksinne. Hur är det med Anitas kaffevanor, är de som förr?

Jag kom att tänka på att jag trots min av naturen stora nyfikenhet underlåtit mig att fråga vari den förfrågan om jobb som du tidigare berättat om består? Det låter fantastiskt lovande att vara så eftertraktad Anita. Min förvåning är dock ringa eftersom jag vet vad du går för.

För egen del blir det mer att göra på rovdjursfronten då jag fått den stora äran att driva arbetet, framförallt gällande den informativa uttåtriktade biten, fram till årsskiftet. Det känns enormt kul. Jag ser det som odelat positivt att arbeta mindre med receptionsbiten och framöver kunna fokusera mer på just rovdjursarbete. Jag lär återkomma till dig, min stora guru och stormästare.

Vad mer? Jo, apropå skorpor, jag kallar mig ju själv för språkliberal men i detta fria uttryck ligger ingen som helst pardon för den grava språkmisshandel som förekommer i det av dig beskrivna fallet. Jag föreslår arkebusering.

Välkommen på kaffe, hörru! Creman är perfekt och smaken oändligt god... Vad kan hindra dig?

Språklig dekadens

Vad säger språkpolis Pleo om detta?

Nyttan med klämdagar

Tänk vad mycket man kan få gjort en fredag som denna, när 80% av den statliga myndigheten är ledig och när mailen inte funkar. Inte ens telefonen ringer. Jag förespråkar fler klämdagar.

Anita

Den gode vännen...

... Pleo är åter i bloggvärlden. Gud ske pris! Kul att läsa vad du skrivit. Kloka sanningar om sockersuget. Allt är ju logiskt egentligen. Ändå så svårt. Varför gör människan det som är bäst för stunden framför det som är bäst i längden? Mycket intressant evolutionär fråga. Det är ju en enorm evolutionär nytta att överleva mer än för stunden. Så att exponeringstiden för att kunna fortplanta sig blir så lång som möjligt. Det är väl också den som överlevt längst och som fortplantat sig mest som som det naturliga urvalet arbetat vidare på och som ytterligare pressat på utvecklingen av vår enorma hjärna? Inget mer godis alltså.

Nå, hoppas att du snart är frisk, vem blir inte det med ett citat av Fröding? Blev lite orolig när jag lade brevet på lådan eftersom magneten sög sig fast på insidan av brevlådan så att jag var tvungen att kasta in brevet för att få ner det... men tydligen fastnade det inte på insidan av brevlådan som jag befarade utan åkte hela vägen till Karlstad och till dig. Bra gjort, posten.

Jajamensan. Vi såg björnar. Två gånger. Fast inte ett enda björnfoto lyckades vi ta. Den första björnen kom på fredag natt och vi såg hur den låg och mumsade på havren i nästan en timme. Tur att det finns mörkerkikare. Den andra (kanske samma) lät väl vänta på sig. Hela lördag dag och natt väntade vi. Tysta som små möss. På söndag morgon kl 09 började vi packa ihop och föra oväsen eftersom det var dags att åka hem. Då dök en björn upp. Bara sådär. Den fick vittring på oss och lufsade därifrån. Två minuter björn som man kommer minnas hela livet... Hur kan ett så stort djur röra sig så tyst? Fantastisk upplevelse. Försöker att inte vara rovdjurskramare, men blev imponerad. I juni ska jag sitta i ett finskt björngömsle och begrunda mina hyss. På arbetstid.

Bilden ovan visar utsikten från gömslet med tillhörande trana som hängde på platsen mest hela tiden. Nattbjörnen låg precis till höger om det torra trädet vid tranan. Morgonbjörnen kom fram bakom de stora stenarna i bakgrunden.

Se nu till att krya på dig, min vän. Själv ska jag jobba en stund till. Har nu varit ledig så mycket att det är kul på jobbet. Ska försöka behålla den känslan.

Kram Anita

ps. Dagens boktips: Påven Johanna. Minns inte författaren just nu.... men vilken riktigt BRA bok. Läs, Pleo, läs! ds

Tack för att du finns

Det var en mycket trevlig överraskning som mötte mig idag då jag i posten fann en hälsning från Anita. Roligt med oväntade gratulationer må jag säga!

Annars har jag apropå dina hälsobetingade frågor inte världens bästa hälsa själv i dag då jag tvingats stanna hemma, vilandes och kurerandes en ond hals, ett dimmigt och tungt huvud samt diverse andra allmänna sjukdomskänslor. Illa, nu värdesätter jag "Pleo med go i" än mer...

Det är ju delvis enkelt att besvara dig Anita eftersom sötsug ofta förklaras av en självklar bakomliggande orsak, nämligen lågt blodsocker. För att slippa bli tokigt sugen kan man ju se till att alltid hålla blodsockerkurvan så stabil som möjligt. Det gör man genom att äta långsamma kolhydrater som fullkornsbröd och al dente pasta. Mellanmålen är också viktiga och de slarvar jag med vilket inte gagnar undslippandet av dipparna.

Skriket efter socker blir än större om man i ett "lågt" läge äter just sockerprodukter eftersom det får vår bukspottskörtel att frisätta en rejäl dos insulin för att inte kroppen skall ta skada av den hastigt uppkomna höga sockerkoncentrationen i blodet som följer på intag av ex godis.
Problemet är att det pytsas ut så mycket insulin att blodsockernivån tom sänks under den befintliga nivån vilket leder till ännu störe sug och trötthet. Detta är säkerligen ingen nyhet för dig så hav förtröstan över att jag tar up trivialiteter.
Sen så kommer vi fram till att socker är beroendeframkallande såsom nikotin och alkohol är. Man får alltså abstinensesymptom om man inte får sin dagliga dos om man vant sig vid det.

Träning är en dämpande faktor som gör att ett sockersug inte uppstår. Man blir liksom mer sugen på riktig mat.
Som avslutning för denna gång kommer här ett råd för att hjälpa dig i ditt dilemma. Begränsa tillgången på godis så att du inte alltid har det lättilgängligt hemma eller på jobbet. då inleds du inte i frestelse lika lätt. Ha istället bra sorters mellanmål till hands. Det finns kanonbra nyttiga saker. Russin är ju jättesöta, kombinera det med sötmandlar så är det nästan godis över det. Sedan är ju min stora faiblesse mörk choklad som man kan unna sig om kakaohalten är av det mäktigare slaget. Äter du en frukt eller två och en smörgås då du är sötsugen kommer det antagligen gå över. Ett annat riktigt smarrigt mellanmålstips är Brämhults olika varianter på smoothies. lika nyttigt som gott.
Eftersom denna sida är tillägnad evolutionen är det på sin plats att påminna sig om varför vi människor gillar söt mat. för de tidiga männiksor innebar en söt smak mycket energi och därmed bra mat. Vitt socker fanns ju inte utan bara nyttiga sorter från bär och frukter. En söt jordgubbe var bättre än en sur.

Vad säger man om träning. Det är ju svårt att hålla igång det inser jag med.
Men det gäller att skapa sig ett rutinmässigt förhållningssätt. Det måste inkorporeras i ens liv. Gör plats för det. Om man inte lämnar utrymme och tid för det är det ju kört!
Eliminera hinder såsom avstånd, prylar och kostnader. Härav är det ju jättebra att gå långpromenader eller at springa då man bara går utanför dörren och så är man igång.
Bli medveten om hur kort sagt jäkla bra det är för dig att vara fysiskt aktiv. Det är morot att vara i fysiskt gott skick och investera i framtiden.
Det är bara att göra! Gört fungerar kanske inte alltid men det gäller att ens inre röst som motverkar ens goda syften inte får grepp om en. Och det får den så fort man börjar tveka och vackla. Latheten smyger sig på en.
Ha en målsättning och tänk på den renande kraften i att ta i lite. En ventil för hjärnan och ens negativa ackumulerande känslor.

Jag är nu mycket intresserad av att höra om du såg någon björn ifrån det gömslet som en på msn figurerande bild illustrerar?

Vi höres!

Din sjuke vän Pleo

Godissugen

Pleo, vad gör man när godissuget sätter in samtidigt som man bestämt sig för att sådant inte ska ingå i ens diet? Och vad gör man när man borde gå raska långpromenader och jogga sig igenom både morgon och kväll, men det inte riktigt vill sig? Har provat med gört ( eller rättare sagt gört inte i förstnämnda dilemma), men det ger endast högst tillfälliga framgångar. Käre, Pleo - vän av hälsa och motion, råd mottages tacksamt.

Anita - utan motivation till ovanstående