Jobbliv

Lördag. Sitter på kontoret. Påstår mig ha så mycket att göra så att 40 timmar under veckan inte räcker till. Hur hamnade jag här?

Ett jobb är bara ett jobb. Samtidigt är det ett sätt att leva. Tänk alla timmar av ens vakna tid som spenderas på jobbet. Hur gör de som lyckas stänga av
kl 16. 27 och sedan går hem och lever det riktiga livet, det som egentligen räknas?

Mitt jobb engagerar mig, helt klart. Jag är en av de som har ett jobb jag brinner för. Samtidigt går jag och väntar på att livet ska börja. Det där som jag har hört ska finnas utanför jobbet, utanför kontoret, utanför alla krav. Då ska jag göra allt det där jag egentligen vill.

Under tiden jobbar jag lite extra. Och skapar mig så mycket att göra att jag måste sitta här en lördag. Vad skulle hända om jag gick hem? Nu på en gång? Och bara var precis så ledig som man borde vara en lördag när solen skiner och man är lite lagom förkyld och mest längtar efter att läsa en bok och hasa runt i mjukisbyxor?

Pleo hur gör du?

Anita - i tider av stress

Nostalgi

Vilken fröjd, återuppståndelsen är fullbordad!
Väl mött Anita! Jag kan inte annat än storle över alla gamla finurliga inlägg som gjordes i bloggens begynnelse. Vem minns inte frågan om fröken eller fru Ylva som satsade på att bli fru hund vilket visade sig fatalt för hennes fortsatta vidkommande... Eller lägereldsepisoden i en svunnen tid då uttryck som "gå och knacka med dina stenar någon annanstans" myntades. Det var tider det!
Må hoppet om flitigt skrivande leva! Eller som vissa skulle uttrycka saken, gört!

Bästa hälsningar, vännen Pleo

Varde ljus

Sannerligen. Med våren verkar också en saknad blogg återuppstå. Framför allt återuppstår en saknad kontinuerlig kontakt med min bloggkollega. Nu skall ljus kastas över stort som smått. Vis av erfarenhet utlovas emellerid varken guld eller gröna skogar. Jag satsar på korta men kloka inlägg, eventuellt varvat med längre betraktelser när behov finnes och tillfälle ges. Ser fram mot givande diskussioner och allmänt prat, käre Pleo.

Anita

Återkomsternas återkomst

Titeln på denna nystart i bloggsammanhang kanske känns lite storvulen men jag ser ändå det här som något stort. Så stort att det kommer förändra världen. Minst min värld i alla fall. Ordets makt är stor som ni vet och jag ämnar med denna återkomst fullkomligt ösa ut månader av outskrivna iaktagelser och reflektioner...
Gören Eder redo, för nu laddar han om!
Jag behöver väl knappast mer än nämna att jag ser fram mot kommande duster, ja närmast någon slags envig då ett återseende i bloggsammanhang med Anita nu väntar...