Att inspireras och välja väg

Anita, det var en klok analys som jag absolut kan relatera till. Gillar din tanke om att börja i andra änden. Det är ju precis så det kan vara. Överhuvudtaget tycker jag att detta med skaparkraft handlar just om att själva konstverket inte finns till en början. Genom att sätta igång växer verket fram mer och mer och färger, motiv och nysanser kan ta sig vilka former som helst. Helt utan att de varit förutbestämda. Så att börja handla leder definitivt till att orden kan börja komma liksom porlande vatten i en bäck!
Det stora problemet som jag brottas med och som jag vet inte är främmande för dig heller är just att starta. Början ÄR som bekant svårast. Allting är svårast i början, vare sig det gäller att dosera rätt mängd kaffe i bryggaren eller att sätta igång med romanskrivandet eller göra ett blogginlägg här...

Visst, vi ställer nog båda tämligen höga krav på oss själva när vi skall göra något i våra liv. Jag har tänkt en del på det och jag ser hur du menar där Anita. Kanske är det så att du ställer ännu högre krav på dig själv än vad jag gör. Tror nog det. Jag är ju ändå en person som har en liten rebell i mig som ibland får lust attt skita i allt och göra något helt urballat och inte bry mig om följderna av mitt handlande alls... En av sakerna jag verkligen försöker att hela tiden påminna mig själv om är att ta mig själv på mindre allvar. Det motverkar ju den press jag hela tiden ställer på mig. Jag tar mig på mindre allvar nu än tidigare och tror att allt kan bli mycket roligare då. Att göra bort sig eller att misslyckas gör inget så länge jag själv inte förstorar upp det.
Jag har upptäckt att Ola Salo har formulerat jäkligt mycket bra tankar. Sådana människor som han som kan gå sin egen väg och dessutom utstråla ett sådant djup och karisma samt intellekt är något jag tilltalas starkt av.
Han har ofta pratat om att han skapade the Ark som ett "rum" där han kunde få utlopp för sina tankar och idéer och nå sin full potential. Jag tror att det gäller för mig att hitta min omgivning, mitt rum, och mina vardagliga inspirationskällor för att nå min fulla potential. Jag vill ta ett avstamp och utvecklas mer nu och inte låta tillvaron stagnera såsom det ibland känns som den håller på att göra. Kanske ligger det något i allt detta, kanske inte. Kanske är det bara mänskligt att drömma sig bort efter något annat och inte finna fullgott nöje i sin nuvarande situation...