En dag till

Jag tror det handlar om kraven man har på sig själv. Vill också skriva. Massor. Fokusera på en sak och snöa in. Brinna för något. Massor. Men tankarna är för många för det. Och jag vill för mycket. Eller ingenting. Och kraven jag satt upp för mig själv är alldeles för höga för att någonsin nå upp till. Allt annat än perfekt, stort och överväldigande är förkastligt. Och så försöker jag inte ens. Låser mig och får inget gjort. Inte direkt de bästa tankegångarna för att mångfaldiga innehållet sitt liv... Känner du igen det här?

Nu har jag tänkt om. Eller försöker i alla fall. Skriver ett ord då och då. Fokuserar och snöar in någon minut ibland. Även när inga ord finns. Tvingar mig nästan. Ibland går det dåligt, ibland bra, ibland inte alls.

Om man inte kan gå från tanke till ord och sedan till handling kanske det funkar lika bra att gå åt andra hållet? Börja med handlingen så kanske orden kommer och sedan tankarna?
Detta är dagens tanke till dig, Pleo, från en som känner likadant.


Anita - din boj i ordbristbukten