En dag

Vill skriva något men vet inte vad. Jag måste skriva och det känns som att något måste finnas där. Dolt under ytan av plikter, åtaganden och splittrade tankar som drar mig än hit och än dit. Om jag bara kunde samla mig och punktvis precisiera något. Bara något litet. Har nog aldrig kännt mig så ofokuserad i mitt liv som nuförtiden. Jag borde snöa in på en sak, som jag gjort många gånger tidigare, bara för att känna den kunskapens och begeistringens sötma som då lätt uppstår!
Eller också inte, kanske är modellen att göra mycket, bara lite mindre av varje sak, ändå att mångfaldiggöra sitt liv och att slutprodukten då blir bäst...

Mångfaldiggör Anita sitt liv, måntro?

Högaktningsfullt Pleo